The Pre-Raphaelites

Utställningen Pre-Raphaelites: Victorian Avant-Garde i Tate Britain är kanske inte i sig en tillräcklig orsak att resa till London, men om man ändå trampar Themsens regnbestänkta stränder är utställningen väl värd ett besök. På mig har prerafaeliterna alltid gett ett samtidigt lite frånstötande och fascinerande intryck, nästan som vissa sliskig-kitchiga science fiction-konstnärer som Frank Fazetta eller Boris Vallejo. Jag var inte förut helt medveten om att det var en av de första moderna konstriktningarna med ett särskilt manifest och uttalat program. Även om målet var att gå tillbaka till den västerländska konsthistoriens källor ”före Rafael” ska man förstås inte tolka in någon strävan att vara ”retro” i vår egen mer eller mindre ironiska (post)moderna mening. Prerafaeliterna står stadigt i sitt 1800-tal, är i högsta grad ”viktorianska” med sin idealism och sentimentala religiositet, men samtidigt pekar känslan för naturen och de programmatiskt djupa och klara färgerna redan fram mot den senare symbolismen och impressionismen, och t.o.m. jugend. Dessutom hörde de till de första riktiga friluftsmålarna! Vissa kompositioner och perspektiv ger nästan intryck av japanskt träsnitt (och sådana började väl komma in på den europeiska marknaden vid den här tiden). Så det var ett par väl spenderade timmar på Tate. Utställningen pågår till 13 januari 2013.

Tavlan ovan är Ophelia (1851-52) av John Everett Millais (1829-96). Någon som sett Kylie Minogues och Nick Caves musikvideo Where the Wild Roses Grow (1995)?