La Rondinaia

Stillbilden ovan är från The Life Aquatic with Steve Zissou, ett slags vändpunkt i filmen där Bill Murrays Steve och Anjelica Hustons Eleanor återförenas (med Eleanors hårfagra "forskningsassistent" Javier som tredje hjul). Stället där de möts är inte vilken koja som helst, utan författaren Gore Vidals magnifika villa La Rondinaia, ”svalboet”, i Ravello på Italiens Amalfikust. Synd bara att vi inte får se mera av villan där den hänger högt uppe på klippkanten över havet, men det ingick kanske i villkoren att fasaden inte skulle få visas. De korta glimtarna från villans interiör är spännande nog. Inspelningen skedde 2003 då Vidal redan återvänt till USA för gott, och hans gudson Muzius Gordon Dietzmann som spelar Javier fungerade i verkliga livet som någon sorts gårdskarl eller husvakt. La Rondanaia såldes sedan till en italiensk affärsman som enligt uppgift planerar göra villan till ett lyxhotell.

En artikel i New York Times från 2004 om Gore Vidal och La Rondinaia.

Casa Malaparte

En stor del av handlingen i Godards Le Mépris (1963, i Sverige med titeln "Föraktet", i Finland "Jag föraktar dig" och på finska "Keskipäivän aave") utspelar sig vid författaren och journalisten Curzio Malapartes villa på Capri. De uppmärksamma får se en snabb glimt av Brigitte Bardots runda bakdel när hon plumsar i plurret. Klippet ovan är från YouTube; från 0:46 ser man tydligt hur väl huset ligger inpassat på klippan. Casa Malaparte (1937) hör till den italienska funktionalismens mera kända verk, i ett land där modernismen under 1920- och 1930-talen snarare tenderade att urarta i klassicerande Mussoliniarkitektur. Malapartes eget förhållande till Mussolini växlade, men byggrätten till tomten på den höga klippudden påstods han i alla fall ha fått genom sina utmärkta förbindelser till Rom. Som författare är han idag mest känd för romanen Kaputt (1943) som till formen är en rad provokativa reportage från krigets Europa, men som väl ändå i första hand ska läsas som en fiktiv skildring på mer eller mindre fast verklighetsgrund. Malaparte reste förvisso som journalist till flera krigsskådeplatser i Europa, men knappast satt han i bastun med Himmler i Rovaniemi, eller tog hand om en skadad älg med president Ryti vid salutorget i Helsingfors (!). Kaputt rör sig i gränstrakten mellan journalistiskt reportage och roman, och verklighet och fantasi blandas på ett otvunget och förföriskt sätt; alltid med Malaparte (ett antaget namn som skulle fungera som pendang till Napoleon Bonaparte) i huvudrollen. Om Malaparte som husbyggare på Capri skriver Bruce Chatwin i Among the Ruins (1984, också publicerad i samlingen Anatomy of Restlessness från 1996). Chatwin var själv knappast en författare som drog sig för att förbättra en historia om minnets dramaturgi krävde det, så i den meningen var han kanske rätte mannen att bidra till myten om Malaparte. I Among the Ruins är Malaparte en av tre besatta fantaster på Capri, drivna av sina storslagna och i slutändan omöjliga arkitektoniska visioner. (De två andra är Axel Munthe och Jacques d'Adelswärd-Fersen.)

Wikipedia om Curzio Malaparte (1898-1957) och Casa Malaparte.