Emily Carr

De bästa webbsidorna är de som inbjuder till oplanerad surfning. Virtual Museum of Canada är en sådan källa till nya upptäckter. Det är inte mer än rätt att Vancouver Art Gallery som sitter på stora samlingar av en av Kanadas nationella stigfinnare, Emily Carr, generöst delar med sig av hennes konst i det virtuella museet. I Kanada som annorstädes togs bildkonsten i bruk när den nationella identiteten – myten – skulle byggas; Emily Carr (1871-1945) var en av dessa Kanadas kulturella identitetsbyggare. Som kvinnlig konstnär är hon inte bara nationell symbol och vägvisare utan ingår också i en specifikt kvinnlig genre: berättelsen om det ensamma geniet som ensam och bortglömd av den manliga kulturmaffian sitter i sin stuga och skapar. Se Helene Schjerfbeck, Edith Södergran, och hela raden av kvinnliga 1800-talskonstnärer. Helt överensstämmande med verkligheten är det ju inte alltid; och också Carr fick redan under sin livstid uppleva hur intresset för hennes konst ökade. Carr satt för övrigt minst av allt hemma i sin stuga. Hon ville dokumentera den försvinnande indiankulturen och gjorde långa resor i vildmarken, från by till by längs floderna och ute på Queen Charlotte Islands. Senare postkolonialistiska forskare har ibland haft problem med hur de riktigt ska hantera hennes livsprojekt. Var hon trots sitt genuina intresse för indianerna, trots att hon gick så långt som att påstå att hon kände sig som en indian själv, ändå i grunden en representant för de europeiska erövrarna som målade in indianerna i sin egen nationella självförståelse, sin vita historieskrivning? Vackra är hennes bilder hur som helst. Längs tidsaxeln kan man se hennes konstnärliga utveckling, från en tydlig påverkan av Gauguin under de tidiga expeditionerna över de monumentalt framställda totempålarna som hon är mest känd för, till de böljande landskapen i hennes sista period. Emily Carr var för övrigt också författare, jag rekommenderar hennes Klee Wyck från 1941. Se bara till att hitta en modern oavkortad upplaga, inte den snöpta "skolupplagan" där alla hennes beska kommentarer om missionärernas framfart plockades bort.