Georgia O'Keeffe

Ingen är perfekt, inte ens våra mesta kulturella ikoner. Ett interiörfoto från vardagsrummet i Georgia O’Keeffes hem och ateljé i New Mexico avslöjar en enorm heltäckande matta som nästan ser ut att vandra uppåt väggarna i hörnen, som om den fått eget liv, men utsikten som inramas av det stora fönstret ut mot öknen och bergen är förstås det som räknas. I utställningen med O’Keeffes konst i Tennispalatset i Helsingfors får vi inte se de riktigt stora och berömda dukarna, men det är ett sällsynt tillfälle att här på dessa breddgrader se ett representativt urval målningar från hennes olika perioder. När man ser hennes tavlor i verkligheten förstår man egentligen ganska bra den traditionella O’Keeffe-tolkningen: de svällande formerna, fuktiga organen och de djupa sprickdalarna ger onekligen intryck av en vilja att uttrycka en sexuell mystik. I alla fall är det fascinerande hur konsekvent O’Keeffe arbetade med strängt avgränsade och abstraherade former, med själva seendet: en rad svarta och grå rektanglar visar sig vara en realistisk avbildning av porten till hennes ranch. Och målningarna från 1960-talet av moln och himmel hade hon sett från flygplansfönstret och tagit till sig. Då var hon redan en bra bit över 70.

Georgia O'Keeffe i Helsingfors konstmuseum 8.6-9.9 2012.