En österbottnisk herrgårdsroman

Trots att romanens författare förvisso var österbottning är rubriken ovan en sanning med modifikation. I själva verket finns det ingenting i Arvtagaren på Älvbyhus (1958) av Ingolf Friman som explicit skulle hänföra sig till Österbotten. Tvärtom är miljöskildringen renskrubbad från alla lokala fästpunkter, och ingenstans nämns något om var exakt i världen handlingen utspelar sig. Man får ett intryck av ett slags generisk skandinavisk, kanske svensk, geografi där de enda existerande orter som nämns (Amerika, Sydsverige, Dresden) bara förekommer i romanfigurernas vagt skisserade förflutna. Det vi har är herrgården (”Älvbyhus”), kyrkbyn (”Älvby”), småstaden (”Älvstad”) och den stora staden ”Uddestad” med drag av Stockholm, Helsingfors eller kanske Vasa. Tidsmässigt utspelar sig romanen i 1950-talets ”nu”: ett mynt från 1952 anger den historiska bestämningen. Men fanns det verkligen skandinaviska musikstuderande i Dresden på 1950-talet? Den som vet märker ändå att den lilla staden vid älven är kalkerad på Nykarleby, om också i något uppgraderad skala. Älvstad omtalas som en ”typisk skolstad” med fyratusen invånare och såväl manligt som kvinnligt lärarseminarium! Förresten för ju redan P-O. Nyströms omslagsteckning tankarna till Juthbacka gård utanför Nykarleby. Ingolf Friman gav ut några romaner och novellsamlingar, men hör väl i dag knappast till de allmänt kända författarna. Han försörjde sig bl.a. som restaurangmusiker, vilket avspeglar sig i de många restaurangbesöken i Arvtagaren på Älvbyhus. Ärligt talat ger romanen ett ganska kuriöst intryck. Den lantliga idyllen innehåller inte bara rakryggad herrgårdsägare, som stigen ur 1930-talet; där förekommer också tonårssex, fosterfördrivning och t.o.m. pedofili, allt skildrat på ett lite slipprigt, men samtidigt indirekt sätt, som byskvaller. Försökte Friman vara ”frigjord” och ”modern” i en tid då böcker som Agnar Mykles Sången om den röda rubinen nyligen gjort skandal? I så fall kom han inte riktigt fram, klarade inte riktigt av att avstå från en moraliserande, nästan snaskig människosyn. Kanske kan Arvtagaren på Älvbyhus idag bäst läsas som ett slags vrakgods från en social och litterär brytningstid.

Databasen över svenskösterbottniska författare, Brösttoner, har en kort bio om Ingolf Friman (1897-1974).