The Cage

Jag läste A. Bertram Chandlers novell The Cage för länge sen i Sam J. Lundwalls Det hände i morgon (i svensk översättning förstås, förmodligen med titeln ”Buren”). Novellen har stannat i mitt minne för det var här jag första gången lärde mig vad ordet vivisektion betyder. Nu när jag stötte på novellen igen kunde jag konstatera att det - som jag mindes – är klassisk science fiction av bästa satiriska 1950-talsmärke, med en inte överdrivet idealistisk syn på människan och hennes strävanden, och med en bister slutknorr som fortfarande ruskar om en. Besättningen på ett rymdskepp nödlandar på en främmande planet och blir efter en tid upptäckta av varelser från en annan planet som – naturligt nog - tror att de hör till den ursprungliga faunan. Deras ”räddning” innebar följaktligen att varelserna för dem till ett zoo på sin egen planet, med anpassat mikroklimat i buren och allt. Deras försök att kommunicera med sina skötare går inte så bra. Då har de redan under sin tid på planeten hunnit leva ut sina fantasier om barbariska riter och strider om honorna. Det är en sekvens som har lite av ironisk dekonstruktion av Flugornas herre över sig, där rymdvarelserna dyker upp som deus ex machina likt det brittiska krigsfartyget i William Goldings roman.