Hay-on-Wye

Ibland gör Söderberg en resa. Jag besökte tidigare i år Hay-on-Wye, på gränsen mellan Herefordshire och Wales, berömd för sina antikvariska bokhandlar och sin litteraturfestival. Det gamla slottet reser sig fortfarande över staden och ser så fallfärdigt ut att jag tvekade att gå in i det. Också antikvariatet i slottet verkade ha sett sina bästa dagar; med lätt fuktiga pocketböcker och uppslagsverk uppradade på trähyllor i de små mörka rummen. Ändå var det här allting började. Slottet hör till Richard Booths imperium, mannen som på 1960-talet startade sitt första antikvariat i den gamla brandstationen i Hay-on-Wye. Booths snilleblixt att göra hela staden till ett centrum för begagnade böcker har burit frukt. Nu finns det en antikvarisk bokhandel i vart och vartannat hus, nere i källare och uppe på vindar. Upp och ner, upp och ner för dessa smala och knarrande brittiska trappor. Kunder fanns det ingen brist på, och kanske kan man se det som ett omvänt Amazon där köparna kommer till böckerna och inte tvärtom. Engelska tanter i kaféerna, oh dear; ibland utstrålande en skrämmande likhet med finlandssvenska tanter, angripande sin bakelse. Nivån på bokhandlarna växlade som vädret i Wales, från pappa-bokshoppen i trädgårdsskjulet över specialiserade antikvariat till den största av dem alla: Hay Cinema Bookshop med hundratusentals böcker på rad efter rad av glänsande lagerhyllor. Det är inget filmantikvariat som man kanske kunde tro, utan namnet kommer av att den är inrymd i en gammal biograf. Det är alltså en stor byggnad, faktiskt en jättelik byggnad med böcker i alla ämnen, och något så välordnat effektivt tror jag inte att jag sett ens i de bästa antikvariaten i London. Så visst är Hay-on-Wye värt ett besök. När det blir för mycket böcker är det bara att ta en promenad i omgivningarna. Här finns naturstigar i det som ännu inte riktigt är ett walesiskt bergslandskap, men dock synnerligen tilltalande med böljande kullar och forsande bäckar; bräkande får och laxfiskare som såg snett på oss fattiga fotgängare som betalat inga svindyra fiskelicenser.

Kameran glömde jag hemma, men foton som motsvarar mina ögons vittnesbörd kan hittas i överflöd på Flickr.