Random Acts of Senseless Violence

Man undrar vem som tyckte att den horribla titeln på Jack Womacks roman om den sönderfallande nära framtiden var en god idé. Var det förlaget som på ett missriktat sätt försökte väcka intresse för boken utanför de kretsar som i allmänhet läser science fiction, eller var det Womack själv som ville ironisera över den samtidigt både moraliserande och hämndlystna inställningen som utbrott av gatuvåld och kravaller brukar utlösa bland dem som har sitt på det torra? Random Acts of Senseless Violence (1994) går alltså under genrebeteckningen science fiction, men egentligen kunde den lika väl marknadsförts som en mainstream roman om Amerikas nära framtid. Det är en gedigen skildring på ett klassiskt tema, medelklassens rädsla att tappa fotfästet i ett samhälle som håller på att lösas upp. Nutida samhällstrender spetsas till, men annars finns här ganska lite ”science fiction” i handlingen. Tolvåriga Lola Hart skriver dagbok, en slags logg över familjens ekonomiska ruin och accelererande undergång. I bakgrunden finns ständiga kravaller och oroligheter, med polis och armé ute på New Yorks gator. Under ett år får Lola nya vänner och absorberar gatans språk och attityder. Hon ironiserar över sin syster som sänds till släktingar i en helvit enklav i Kalifornien och där blir ”hjärntvättad” av deras rasistiska och fundamentalistiska världsbild. Samtidigt inser hon inte hur hon själv förändras. Hon blir tuff och gatusmart. I själva verket verkar hon bejaka sin nya roll som en som överlever till varje pris så entusiastiskt att hon i slutet av romanen förlorat all medmänsklighet. T.o.m. väninnan Iz som själv inte är någon ängel inser att Lola går för långt. Den civiliserade ytan ryker, men den brutala kärnan fanns kanske där redan från början.