Mördaren ljuger inte ensam

Tv-filmen Mördaren ljuger inte ensam (2013) visade sig som kanske väntat vara en prydlig bilderbok utan större djup efter Maria Langs roman från 1949. Men varför hade man bytt ut romanens stämningstunga miljö - en gammal sommarvilla på en ö i en sjö i Bergslagens mörka skogar - mot det mera konventionella Stockholms skärgård? Handlingen verkar ha flyttats fram några år (för att 1950-talet är coolare än 1940-talet?), men någon större tidskänsla uppfattade åtminstone inte jag, trots att alla rökte som borstbindare. Romanens tema (kärlek mellan kvinnor) var ju på sin tid mycket radikalt, och det är egentligen lite konstigt att Maria Lang numera så ofta avfärdande framställs som en "mysig deckartant". Tvärtom handlade hennes deckare ofta om mörka hemligheter och kokande passioner under den borgerliga ytan, och var antagligen i den meningen (minus morden) betydligt mera realistiska än dagens våldsimpregnerade polisthrillers. Är det så att själva sättet att läsa har förändrats, att dagens läsare inte längre förmår ta till sig en undertext som var självklar för 50-60-70 år sedan? The past is a foreign country.