Förvandlingen

Det var Franz Kafkas Förvandlingen* som i tiderna fick mig att börja misstro den akademiska litteraturforskningen. Ingen hade berättat för mig att Kafka är en humoristisk författare. Det är ju rena rama farsen när den jättelika insekten Gregor Samsa kryper längs väggar och tak i sitt rum, lämnande ett klibbigt spår efter sig som den genanta familjehemlighet han förvandlats till. Desperat humor kanske, men definitivt humor. Förvandlingen är alltjämt en fascinerande berättelse om sociala rollspel och familjen Samsas förändrade interna maktkonstellationer. Gregor Samsa har offrat sig för familjens väl, tagit ett meningslöst arbete som handelsresande för att försörja föräldrarna och systern och för att avbetala faderns skuld, men när han dör verkar de närmast lättade att bli av med honom. Kanske de alltid känt sig fastkedjade vid honom, trots eller eftersom de var ekonomiskt beroende av honom. Åtminstone är det med påfallande tillförsikt de ser fram mot framtiden efter att städerskan sopat ut hans lämningar. De är befriade, och det första de gör är att lämna lägenheten för en gemensam utflykt: Därefter lämnade alla tre lägenheten tillsammans, vilket de inte hade gjort på flera månader, och tog spårvagnen ut ur staden. De satt alldeles ensamma i sin vagn och den varma solen sken rakt in. De diskuterade bekvämt tillbakalutade på sina bänkar sina framtidsutsikter, och det visade sig att dessa vid närmare betraktande inte alls var dåliga … **

*Skriven 1912 och första gången publicerad 1915. Ett hundraårsminne.

** Övers. Karl Vennberg och Caleb J.Anderson.