Olinguitobloggning

Halvbjörnarna av släktet Bassaricyon kallas för Olingobjörnar på svenska, men den nyupptäckta arten som BBC med spansk diminutiv kallar Olinguito har knappast något eget svenskt namn. Historien om hur Bassaricyon neblina från Colombia och Ecuador fördes under vetenskapens strålkastare har sina poänger. Också ett så här pass stort rovdjur (ungefär kattstorlek) upptäcktes inte hemma hos sig i Andernas molnskogar, utan i ett museum i Chicago, av zoologen Kristofer Helgen. DNA-analys är numera rutin för artbestämning av okända arter. BBC-artikeln har en fascinerande ögonblickbild från skinnens och benens värld i National Museum of Natural History i Washington: More than 600,000 specimens are flat-packed in trays to save space, their bones picked clean by specially bred beetles and stored in boxes alongside their skins. (Ännu bättre om skalbaggarna varit specialtränade och inte bara specialuppfödda för uppgiften.) I alla fall har man nu hittat Olinguiton också ute naturen, så slutet gott - men historien har en förhistoria också. Redan på 1960-talet hade nämligen en olinguito hamnat i USA: And scientists now believe an olinguito was exhibited in several zoos in the US between 1967 and 1976. Its keepers mistook it for an olinga - a close relative - and could not understand why it would not breed. It was sent to a number of different zoos but died without being properly identified. Det finns t.o.m. ett foto  av denna ytterligt ensamma individ utan chans på genmarknaden. Ett särskilt öde: inte den sista av sin art, men att tillhöra en helt och hållet okänd art.