Smultron. Lappland. Sommar.

Det är ett av de mest välkända citaten från Linnaeus' Lappländska resa 1732, bl.a. skrev Gunnar Brusewitz en inspirerad essä om "Den sjudande dalen" i sin Sommardagbok (1966). Här är det i alla fall igen, i hela sin ursprungliga prakt och i enlighet med Kungl. Skytteanska samfundets fullständiga utgåva av dagboken (2003):

När vij omsider komom neder hvad fick icke jag för nöje för min trötta kropp. Jag kom då utur ett kall och frusen fiell, neder uti en varm och siudande dahl (jag satte mig neder att äta smultron,) för snö och is, såg gröna örter stå uti sin liufvaste flor (så högt gräs hade jag aldrig sedt på någon ort) för starkt väder en träffelig lucht af Trifolio florente och andra örter. O formosissima aestas.