En notis till de moraliska distinktionernas historia (Del 1: ekonomer)

- Visst är det upprörande att man ska få betalt för att studera idag [med studiestöd]. Nog var det också så att vi betalade någon slags avgift, inte var skolan gratis.
Studenterna fick ty sig till studielån, men enligt Heinz blev skulderna aldrig något problem:
- Inflationen gjorde att studielånet kunde betalas tillbaka fem år senare med en månadslön.

Hankeiten 01/09 intervjuade en ekonom som studerade vid Hanken för länge sen. Jag måste erkänna att jag fann ovanstående citat fascinerande, nästan lite oroande med sin självklara åtskillnad mellan accepterade och icke-accepterade metoder att studera nästan gratis. Visst förstår jag tankegången, den upprörande felheten i att få något utan motprestation (kanske det mest förbjudna i traditionell borgerlig barnuppfostran) kontra egen förmåga att genom tur eller skicklighet utnyttja situationen till sin fördel. Ändå är det alltid någon som betalar, och i motsats till den inflationsdrabbade lånegivaren kanske "samhället" t.o.m. får något tillbaka av sin investering i utbildade medborgare och skattebetalare. Men citatet kan tjäna som påminnelse om den moraliska känslans skiftande positioner.