Helen O'Loy

Robotens medvetande och inre liv var som sagt ett tema som Lester del Rey ägnade ett livslångt intresse. Flera av hans noveller har robotar som huvudpersoner. Ofta är de en slags oskyldiga Candide-figurer, utkastade i en obegriplig värld och med rollförväntningar de inte alltid själva förstår. Och likt Frankensteins monster reagerar de ibland med våld. Temat är fullt utvecklat redan i Helen O'Loy som första gången publicerades 1938. Berättelsen om en kvinnlig robot som blir kär i sin skapare (och känslorna är ömsesidiga) och sedan gifter sig (!) med honom har ju ofta och med en viss rätt blivit anklagad för sexism, men kanske det ändå är en kritik som skjuter lite förbi målet. del Reys intresse ligger helt klart på konflikten mellan Helens självupplevda identitet och omgivningens oförståelse. Hennes existentiella problem är alltså på sitt sätt samma som Frankensteins monsters. Helen O'Loy ser sig själv helt som kvinna, men det är något omgivningen inte kan acceptera. Det som förstås irriterat feministerna är att hon är kvinna på så traditionellt vis. Men en intressant detalj som lätt glöms bort i sammanhanget är var hon hämtade sina rollmodeller - nämligen genom att titta på såpor i TV! Kunde vi inte få åtminstone en liten feministisk analys som visar att novellen egentligen handlar om kritik av de roller som står kvinnor till buds, i stället för att anklaga del Rey för att bara runka fram sina egna manliga fantasier? del Rey var ju faktiskt en författare som påfallande ofta för sin tid ställde sig på förlorarens och "den andres" sida, om det sen var roboten-slaven, den siste neandertalaren eller den siste månvarelsen.