Lester del Reys bästa

Om någon nuförtiden alls tänker på Lester del Rey (1915-1993) är det väl mest för den roll han på sin tid spelade för science fictions utveckling som tidskriftsredaktör, förläggare och med mera. Som författare har han gjort mindre avtryck även om han hörde till den gyllene generationen som vevade ur sig historier för Astounding Science Fiction och de andra klassiska tidskrifterna. När han var som bäst var han ändå en påfallande kraftfull författare som fortfarande är väl värd att läsas, vilket visas av samlingen The Best of Lester del Rey från 1978. del Rey skriver själv i sitt efterord att dessa noveller som ursprungligen skrevs mellan 1938 och 1964 är det han vill bli ihågkommen för. Om något visar novellerna hur väl science fiction lämpar sig för att diskutera religiösa teman. Det handlar om nya religioner på främmande planeter (The Seat of Judgement), livet efter (Hereafter, Inc.) och så novellen med den pampigaste titeln av dem alla, For I Am a Jealous People, där människorna går i krig mot Gud när de inser att hans utvalda folk inte alls finns på planeten Jorden... Det handlar om frågan hur medvetna varelser hanterar situationen när deras skapare övergett dem. Guds död är något av en röd tråd i boken och var tydligt ett ämne som aldrig riktigt lämnade del Reys fantasi någon ro.Vi har robotarna som blev kvar när människorna försvann - och som bokstavligt börjar återskapa dem. I en annan novell sprider sig robotarna över universum för att hämnas människorna som utrotades i det stora kriget. Vengeance is Mine heter novellen, men här som så ofta hos del Rey tvingas huvudpersonen till sist inse att tron på myten var ett jagande efter vind - och väljer sedan att ändå, medvetet, bejaka den stora berättelsen som hans samhälle bygger på. Och vi har den genetiskt manipulerade och odödliga hunden som söker sin länge sedan döda husse i ett postnukleärt Amerika (en annan fantastisk novelltitel av del Rey - The Keepers of the House). En annan linje i del Reys författarskap var hans intresse för robotens själsliv, redan manifesterad i hans kanske mest kända novell, Helen O'Loy från 1938. Men Helen är värd en egen betraktelse, så fortsättning följer.