Dagens citat belysande isbjörnarnas historia i Helsingfors

Lyssna på turisterna. Helsingfors borde bejaka sina isbjörnar mera, för de har funnits, och inte bara på Högholmen bakom betong och galler. De kringresande cirkusarna var ett inslag i nöjeslivet vid förra sekelskaftet, med sina menagerier av vilda djur. Österrikaren Adolf Molnár (1905-1988) reste med olika cirkusar i Finland på 1920-talet. Han hade börjat sin bana vid Hagenbecks zoo i Hamburg och fungerade nu som lejon- och isbjörnstämjare. Senare deltog Molnár som frivillig i våra krig, och skrev flera självbiografiska böcker. Citatet om isbjörnarna som rymde är från Vi drog genom landet (1944).

Min första upplevelse i Finland var ett nummer för sig. Cirkusen var då i Kaisaniemi i Helsingfors och jag hade sex isbjörnar, stora, präktiga djur, bländvita och ohyggligt starka. En av dem, Moritz, en vit fan och ovanligt stark, var en gammal bekant rymling. Stark och slug var den förhoppningsfulla ungdomen. Och så hände det sig en vacker morgon, att sex isbjörnar muntert simmade omkring i Tölöviken, alltså mitt i Helsingfors, och kom spatserande längs Helsingegatan mellan järnvägen och Åbovägen där de skrämde livet ur de mötande. Kan du föreställa dig scenen? Polisen susade iväg med skarpladdade gevär och ville skjuta ner bestarna, men jag lyckades i alla fall föra dem tillbaka i oskadat skick. Vi rodde omkring i viken och höll ett stycke kött framför nosen på dem, så att de simmade efter oss och jag igen kunde stuva in dem i vagnen.