En notis till de moraliska distinktionernas historia (Del 1: ekonomer)

- Visst är det upprörande att man ska få betalt för att studera idag [med studiestöd]. Nog var det också så att vi betalade någon slags avgift, inte var skolan gratis.
Studenterna fick ty sig till studielån, men enligt Heinz blev skulderna aldrig något problem:
- Inflationen gjorde att studielånet kunde betalas tillbaka fem år senare med en månadslön.

Hankeiten 01/09 intervjuade en ekonom som studerade vid Hanken för länge sen. Jag måste erkänna att jag fann ovanstående citat fascinerande, nästan lite oroande med sin självklara åtskillnad mellan accepterade och icke-accepterade metoder att studera nästan gratis. Visst förstår jag tankegången, den upprörande felheten i att få något utan motprestation (kanske det mest förbjudna i traditionell borgerlig barnuppfostran) kontra egen förmåga att genom tur eller skicklighet utnyttja situationen till sin fördel. Ändå är det alltid någon som betalar, och i motsats till den inflationsdrabbade lånegivaren kanske "samhället" t.o.m. får något tillbaka av sin investering i utbildade medborgare och skattebetalare. Men citatet kan tjäna som påminnelse om den moraliska känslans skiftande positioner.

Smultron. Lappland. Sommar.

Det är ett av de mest välkända citaten från Linnaeus' Lappländska resa 1732, bl.a. skrev Gunnar Brusewitz en inspirerad essä om "Den sjudande dalen" i sin Sommardagbok (1966). Här är det i alla fall igen, i hela sin ursprungliga prakt och i enlighet med Kungl. Skytteanska samfundets fullständiga utgåva av dagboken (2003):

När vij omsider komom neder hvad fick icke jag för nöje för min trötta kropp. Jag kom då utur ett kall och frusen fiell, neder uti en varm och siudande dahl (jag satte mig neder att äta smultron,) för snö och is, såg gröna örter stå uti sin liufvaste flor (så högt gräs hade jag aldrig sedt på någon ort) för starkt väder en träffelig lucht af Trifolio florente och andra örter. O formosissima aestas.