One Million Years B.C. var bättre

Roland Emmerichs 10,000 BC visade sig vara en ganska underlig blandning av Stargate och Conan Barbaren. (Kampen om elden också naturligtvis, och Pansarkryssaren Potemkin.) Stargate är förstås också av Emmerich, en tysk regissör som med påtaglig förtjusning förstörde amerikanska storstäder i filmer som Independence Day, Godzilla och The Day After Tomorrow, och resten av världen i 2012. Det var i alla fall roligt att se en film med den gamle stjärnan Omar Sharif (som berättarröst), fast ett ganska konventionellt val var det ju i en film med pseudoegyptiskt tema: något ljushuvud fick idén att hej, vi tar Omar Sharif. Han är från Egypten och behöver säkert jobb. Filmens slut var inte entydigt lyckligt, varken för planeten eller för neandertalarna (?) som var filmens good guys och som tårögda fick uppleva jordbrukets uppkomst i sin dal uppe bland bergen. Det verkade lite påklistrat efter att vi först fått se filmens revolutionära agitprop mot den egyptiska jordbruksbaserade ekonomin med sina överstepräster och pyramidbyggande slavar. Egentligen var stenåldersfilmerna roligare förr. I One Million Years B.C. sprang Raquel Welch omkring bland ganska rara dinosaurier framställda med den tidens stop motion-teknik. Men inte var ju de datoranimerade mammutarna och sabeltandade tigrarna i 10,000 BC heller särskilt övertygande. Trovärdighet är svårt på film.