När lammen tystnar

Missförstå mig rätt, jag tycker att The Silence of the Lambs är en riktigt bra film. Jag minns fortfarande filmens grepp om åskådaren när jag såg den första gången på bio, och det är för snart tjugo år sen. Det hindrar inte att jag lika fortfarande anser att filmens underliggande estetik är högst suspekt, för att inte säga rena dravlet. Här spökar (billighetsversionen av) Nietzsches övermänniska, här spökar den amerikanska populärkulturens alla Punisher-figurer som fått familjen utplånad av terrorister eller liberaler och, som det så vackert heter, ”tagit lagen i egna händer”. För denna film handlar om seriemördare som likt existentialistiska hjältar förtjänar sitt eget öde genom sina handlingar. Hannibal the Cannibal är övermänniskan som själv skapar (eller: väljer) sina rättigheter, mannen som har rätt att upprätthålla sitt eget moralsystem just i kraft av sin moraliska och intellektuella överlägsenhet. För att budskapet ska gå hem ställs han i bjärt kontrast till den misslyckade seriemördaren Buffalo Bill (misslyckad för att han blir fast), transvestiten som inte förmått att helt gå över till gudarnas stålögda moral, som saknar den nödvändiga viljan, som hyser känslor för en knähund (som heter Precious!) och följdriktigt får uppkomlingens välförtjänta straff och besegras av FBI-agenten Starling som också hon, under filmens gång, gått till botten i sig själv, övervunnit sig, härdats till en andlig styrka på ett högre plan. Visst har väl När lammen tystnar ett klassbudskap: gör skillnad på kvalitetsnivåer när det gäller människor och följdriktigt också när det gäller seriemördare. Buffalo Bill får lära sig att vad som passar sig för kejsaren inte lämpar sig för oxen. - Och observera skillnaderna i motivens ”värde”: ”Dr” Hannibal Lecter (kanske professorn som håller en ”lecture”) tycks närmast drivas av en intellektuell lidelse, har genom iskall rationell analys valt sitt öde, ”blivit” eller ”mognat till” seriemördare. Han har genomskådat människornas villkor och lyft sig över mänsklighetens kollektiva och enfaldiga illusioner. Buffalo Bill vill bara ha en snygg klänning av kvinnohud. Han styrs av sina emotioner när han försöker göra sig till något han inte är (inte man, inte kvinna, inte ens en ”äkta” transvestit). Han är kvinnlig (kanske också i betydelsen att inte riktigt veta vad han vill) i motsats till FBI-agenten Starling som växer och mognar i sin tuffa uppgift, klarar sig ”som en hel karl”. Hjärnans seriemördare (= högre) i motsats till kroppens seriemördare (= lägre)!

Det om det. Jennifer Saunders och Dawn French har för övrigt gjort en underbar parodi på När lammen tystnar, kan avnjutas här:
http://www.youtube.com/watch?v=ha7EB5Y_RT0