Balderson var Delblanc var Balderson

Sven Delblanc hör till de där författarna som kultursidorna titt som tätt har behov av att påpeka är ”bortglömd”. En viss sanning finns det väl i påståendet, det är redan närmare tjugo år sen Delblanc dog, och mycket av det han skrev om handlade om 1900-talets stora omvandling av det svenska samhället, en process som färre och färre svenskar har egna minnen av. Delblanc var en omåttligt flitig författare, men ändå finns det sådana som ytterligare vill öka på bibliografin. Den pensionerade arkeologiprofessorn och medlemmen i Sven Delblanc-sällskapet Bo Gräslund har skrivit boken En mästare förklädd som driver tesen att det var Delblanc som var den hemlighetsfulla deckarförfattaren Bo Balderson. Balderson gav 1968-1990 ut ett antal satiriska böcker om ett socialdemokratiskt statsråd som osannolik detektiv och hans svåger adjunkt Persson, berättaren. Likt Delblanc är det väl färre som läser Balderson numera, men när det begav sig såldes hans böcker i jättelika upplagor och spekulationerna om vem som gömde sig bakom pseudonymen var många. Den roligaste teorin var att det var kungen. Gräslund genomför en grundlig jämförande textanalys, och hans slutsats att det var Delblanc verkar fullt trovärdig. I själva verket lanserade deckarförfattaren Tord Hubert redan 1968 en teori som gick ut på att Balderson = den vite gudens son = på franska Delblanc, och det är så fiffigt att jag genast bestämde mig för att tro på den förklaringen. Just så resonerar våra dagars bloggare när de konstruerar sina nom de plumes. Själv vill jag också nämna statsrådets 16 barn som en liten parallell till Delblancs påfallande fruktbarhetsmystik. Å andra sidan minns jag från min Balderson-läsning på 1980-talet att de senare och sämre böckerna i serien innehöll oändliga beskrivningar av vad folk hade på sig, och det skulle snarare peka mot Maria Lang eller Ulla Trenter. Kanske Delblanc tröttnade och lät någon annan ta över.

Delblancsällskapet om Sven Delblanc och Wikipedia om Bo Balderson.