9.2.06

Mannerheim vid vägskälet

Carl Gustaf Mannerheim, Minnen (1951-52):
En återblick på min tjänstgöring i den kejserliga ryska armén har som naturlig utgångspunkt en händelse, som blev av avgörande betydelse för mitt liv. Jag åsyftar min relegering från Finska kadettkåren och mitt inträde i Nikolajevska kavalleriskolan i Petersburg.
Med tanke på att Mannerheim ofta framställs som en sorts ödets man, Finlands räddare, är det lite ironiskt att han själv inleder sina memoarer med ett resonemang om ett misslyckande och dess följder. Ty relegeringen "förde mig bort från de begränsade möjligheter hemlandet erbjöd och gav mig tillfälle att bryta mig en bana i andra och större förhållanden". I S:t Petersburg kom den unge adelsmannen in i de rätta kretsarna, och som det brukar ske, den ena saken ledde till den andra och därav byggdes karriären. Samtidigt kan man väl se händelsen som ett exempel på den andra chansen som elitens prerogativ. Trots skandalen, och trots att Carl Gustaf p.g.a. av faderns ekonomiska problem varit frielev i kadettkåren, mobiliserades släkt- och andra förbindelser för att få honom antagen i Nikolajevska kavalleriskolan. För en skandal som uppenbart berörde Mannerheim själv djupt var ju relegeringen som överhuvudtaget inte nämns i äldre Mannerheimbiografier som de av Kai Donner och Anni Voipio. (Nyare levnadstecknare som Stig Jägerskiöld och Veijo Meri tar naturligtvis upp händelsen.) Man kan förstås också tänka sig att släkten genom att placera Carl Gustaf i S:t Petersburg ville få honom utom synhåll. Det var mindre drastigt än att sända honom till Amerika, ett öde som ibland kunde drabba bättre familjers svarta får när de gjort sig omöjliga. Men likt Amerika var Ryssland möjligheternas land, och för en officer i Chevaliergardet med de rätta förbindelserna låg framtiden öppen.

Mannerheims "officiella" hemsida upprätthålls av Helsingin Suomalainen Klubi. Trots den lätta doften av finsk högernationalism som vilar över sidan, från den tendentiösa översättningen "suomenmaalainen" för "finländare" till perspektivet på Ålandsfrågan och Finlands östkarelska äventyr, är det en väldokumenterad och faktaspäckad introduktion till Mannerheims biografi.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att en huvudorsak till motståndet mot termen "finländare" på finskt håll är just för att man uppfattar det som "suomenmaalainen", alltså någon som bor i landet men inte är en del av folket (vad man nu sen menar med "folket").

Söderberg sa...

Kanhända, men generalerna och professorerna bakom Mannerheims hemsida borde veta bättre.

Anonym sa...

"Finländare" kai ymmärretään suomenkielisten keskuudessa osoituksena halusta erottautua valtaväestöstä, från finnar, i andra ord. Ei siis ole pelkkiä suomalaisia, "finnar", toisin kuin on vaikkapa saksalaisia, virolaisia tms. etnisestä tausta tai kielestä huolimatta.

Termillä on ikävä rasistinen historia, kuuluivathan Suomen "ruotsalaiset" sentään germaaniseen voittajarotuun, toisin kuin suomalaiset - joiden huonoja rodullisia ominaisuuksia julistettiin toisinaan aika estottomasti. Toisaalta tietysti monet "Suomenmieliset" halusivat sulkea "ruotsalaiset" suomalaisuuden ulkopuolelle.

En toki väitä, että HBL tai ruotsinkieliset yleisesti nykyään käyttäisivät Finländarea rasistisessa mielessä (tosin vielä 80-luvulla, kun satuin olemaan enemmän tekemisissä heikäläisten kanssa, törmäsin useampaan näitä ajatuksia elättelevään suomenruotsalaiseen - miten mahtaa olla nykyään?). Aika erikoista silti, että tällainenkin historiallinen kummallisuus elää ja voi hyvin.

Millä nimellä maahan tulevaisuudessa muuttavat sadattuhannet ulkomaalaiset mahtavat kutsua itseään?

Anonym sa...

erittain mielenkiintoinen, kiitos