För det helt överkomliga priset 20 cent hittade jag i ett av Helsingfors mera välkända antikvariat samlingen Förlåt en yngling från 1955 av kåsören Cello, d.v.s. Olle Carle (1909-1998). Jag vet inte hur många läser Cello numera, men hans trettioåriga bana som en av Sveriges mest kända kåsörer kunde säkert ge material för intressanta akademiska analyser av efterkrigtidens och högkonjunkturens svenska vardagsliv, modell urban medelklass. Det ibland ansträngda, ibland lysande ordvitsandet är Cellos speciella varumärke. Han har kanske inte samma känsla för tillvarons absurditeter som en Torsten Ehrenmark, snarare verkar han ofta påfallande misantropisk. Ringde folk verkligen till honom i tid och otid och ville att han skulle skriva deras middagstal? Det som väckte mitt intresse var att en del av boken ägnades åt en resa till Irak, tydligen med en inbjuden grupp svenska journalister. Tyvärr kommer Carle aldrig förbi de rena turistimpressionerna (de envisa skoputsarna, hettan i Bagdad, den misslyckade kamelritten o.s.v.). Resan skedde ett par år före militärkuppen 1958, så man får väl anta att livet i monarkins Irak åtminstone på ytan var ganska lugnt.
En artikel om Olle Carle, "ordvitsens okrönte kung bland svenska kåsörer".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar