Vad var det jag sa

Jag minns att en konstruktion i svenskan som jag alltid hade svårt med i skolan var av typen "Kungens av Sverige slott". Jag tyckte det lät tillgjort och var störande för språkkänslan att säga så, men betygspinko som jag var muttrade jag tyst och försökte lära mig att det är så det heter. Nu ser jag med en viss tillfredsställelse i den nya Språkriktighetsboken att jag inte var ensam om att ställa mig på bakhasorna. T.o.m. riktiga språkvårdare i Sverige har länge varit tveksamma, och Språkriktighetsboken säger att man FÅR säga kungen av Sveriges slott. Kungens av Sverige låter "uppstyltat och är inte lämpligt". Just vad jag alltid har tyckt. Vidare tycks det nu också vara helt korrekt att säga "han är längre än mig" (men däremot åtminstone inte ännu "jag såg han"). Man förstår varför Språkriktighetsboken fått kritik från diverse vänner av språklig ordning för att vara alltför liberal och tillåtande. Själv hoppade jag till lite inför det lugna konstaterandet att "vi är fem personal" är fullt acceptabelt, men å andra sidan skulle jag ju själv använda en formulering som "vi är fem gisslan". Språket förändras, och åtminstone får vi slänga kungens av Sverige på språkhistoriens sophög.