I vår serie upp- och nyupptäckta djurarter har vi kommit till Tarsius pumilus, eller pygmy tarsier på engelska, vilket väl borde bli dvärgspökdjur* på svenska. År 2000 blev en individ av arten som senast sågs för 70-80 år sedan fångad i en råttfälla, och senaste år lyckades vetenskapsmän hitta flera av dem i ett bergsområde på Sulawesi, Indonesien. Skämt om att varelsen ser ut som nånting ur filmen Gremlins åsido, men frågan är om (ny)upptäckten utgör ett hot mot arten. Faktum är ju att fångsten av små och fluffiga djur med stora ögon för sällskapsdjurmarknaden har fört många arter till utrotningens gräns. Den evolutionära strategin att se söt ut i människornas ögon och sprida sina gener över världen kan lyckas för kaniner och lupiner men är svårare för svårskötta, sjukdomsmottagliga och allmänt kinkiga primater med långsam förökningstakt.
* Enligt Wikipedia kan spökdjuren numera också kallas makier eller vristdjur på svenska. Vristdjur! Bah.
Tillägg 23.11.2008: En bra vetenskaplig introduktion till spökdjurens värld finns här.
2 kommentarer:
I DN kallade de djuret pygméspökdjur. Eller så var de bara lata när de översatte från engelskan. Är det ens riktigt politiskt korrekt att tala om pygmeer längre.
Det är nog bara anglo-lättjan som slagit till. Dvärgspökdjur ska det vara, se även länken jag lade till. Jfr. pygmy owl - dvärguggla, osv.
Skicka en kommentar