Över Kölen i kanot

Den norske författaren Håkon Evjenths ungdomsroman Över Kölen i kanot (1937; svensk översättning 1938) är en frisk vildmarksskildring med ekologiskt anslag om vänskap och strapatser. Den är en fristående fortsättning på Evjenths tidigare bok 3 på två ben och 2 på fyra. Som titeln säger handlar den om två unga mäns kanotfärd över Kölen med sin hund, från Bodö till Luleå och vidare till Kemi i Finland. Huvudpersonerna Tor och Erling är käcka och välanpassade som pojkbokshjältar var på 1930-talet. De tillbringar först några veckor i ett vildmarksområde vid svensk-norska gränsen där de utför en naturinventering som skall ligga till grund för ett beslut om området skall förklaras som nationalpark. Därefter fortsätter de sin färd över Kölen. De träffar samer och deltar i en renskiljning. De beundrar kraftverket i Porjus och nekas tillträde till ett hotell i Kemi efter att deras kanot sänkts i Kemi älv. I förbifarten får vi veta mycket om Kölens geologiska historia och istidsglaciärernas bergsprängande kraft. Håkon Evjenth var en tidig naturskyddsförespråkare och hans intresse för att "bevara det vilda" som det hette då kommer tydligt fram även om det myckna skjutandet "för forskningsändamål" har ungefär samma effekt på en nutida läsare som tobaksbolmandet i gamla filmer. Man är inte van, man hoppar till. Likaså gör Tors entusiasm för de skinande turbinerna och tämjandet av naturens krafter i kraftverket i Porjus (han bestämmer sig på fläcken att bli ingenjör) ett lustigt intryck på en nutida läsare med hela det sena 1900-talets miljövårdsdebatt i bagaget.

Skildringen av samerna är osensationell och oexotisk och trots idylliseringen av förhållandet till de norska och svenska statsmakterna säkert ovanligt frisinnad och inklusiv för sin tid. Det är inga representanter för en lägre ras som möter oss, utan människor med normala ekonomiska intressen och därav följande normala ekonomiska konflikter (om renarnas betesområden). I förbifarten får vi veta att Finland den här tiden (och kanske fortfarande, vad vet jag) konfiskerade alla renar som förirrade sig över gränsen. Sveriges historiska behandling av samerna har ju blivit kritiserad från många håll, så det är intressant att Evjenth förespråkar den svenska modellen med ambulerande skolor och samiska lärare framför den norska samepolitiken som syftade till en hårdare integrering. En lärarinna får berätta för oss att hennes elever är lika matematiskt begåvade som andra barn, i ett ämne där de inte hindras av begränsningarna i sin kulturella föreställningsvärld. Begåvade barn skall utbildas och sändas tillbaka till sitt folk som lärare och sjukskötare. Tanken att Tors självklara rätt att som individ välja sin framtida bana, biolog eller kraftsverksingenjör, också skulle tillkomma unga samer berörs inte.

Norska Wikipedias artikel om Håkon Evjenth (1894-1951).