King Kong

Peter Jacksons tre timmar långa slam-bang version av King Kong fick mig att börja fundera på om inte det gamla studiosystemet i Hollywood ändå hade sina fördelar. Någon (producenten? filmklipparen?) borde ha haft modet att trimma ner filmen och spara de överflödiga scenerna till DVD-versionens bonusmaterial. Jackson själv var tydligen för förälskad i sitt eget material för att klara av att göra det. Kill your darlings och Papperskorgen är författarens [och filmmakarens] bästa vän är gamla goda råd som jag kommer att tänka på. Inledningen med Naomi Watts' anställningsbekymmer var för lång. Det fanns en massa barn i publiken som oroligt började skruva på sig och med all rätt frågade: När skall vi få se King Kong? Dinosaurierna var för många. Och scenen med King Kong skrinnande på isen à la Bambi var för söt, och fruktansvärt malplacerad. (Det värsta med den scenen var att den genom en associationskedja fick mig att tänka på Bambi meets Godzilla.) Ändå måste jag säga att jag rätt så helhjärtat njöt av filmen, med alla dess brister. De var ju så fantastiskt underhållande. Jag tänkte nästan säga: Peter Jackson is back, och då menar jag den Jackson som i tiderna gjorde Bad Taste och Braindead, nu tillbaka efter den fåniga utflykten bland hobbitar och allsköns vise trollkarlar med vippande skägg. Själva storyn i King Kong kan som bekant inte bli mer grundläggande: skönheten och odjuret; djungeln och staden. Naturligtvis nådde filmen inte upp till originalversionens bedrägligt oskuldsfulla charm. Det är förvisso otroligt vad man kan göra med datoranimation dessa dagar, men skall King Kong verkligen inte vara mera än en biologiskt korrekt gorilla, om också i förvuxet format? Det är ju trots allt inte fråga om en naturfilm från National Geographic. Då blev jag betydligt mer oreserverat förtjust i själva miljöerna där ettorna och nollorna (och en och annan mänsklig skådespelare) levde om. Vilka djungler, vilka berg och raviner det fanns på King Kongs ö! Och sällan har väl New York sett så gloriös ut på film som här, från gatornas smala raviner till den andlösa utsikten från Empire State Building. Kanske det är den nyzeeländska pojkens dröm om det mytiska New York. Manhattan, Manhattan.