Det här är märkligt. Jag läste en av essäerna i Lars von Haartmans Av samma blod (1964) då jag plötsligt fick en känsla av att ha stött på den här meningen förut:
På några få undantag när har däggdjuren sju halskotor, en giraff lika väl som en rysk major.
Påpekandet att nästan alla däggdjur har sju halskotor hör ju till rutinerna i (populär)zoologisk litteratur, men vanligtvis brukar giraffen kontrasteras mot någonting korthalsat, som en mus. Att jämföra giraffer med ryska befälspersoner är så pass specifikt att man vågar misstänka en direkt påverkan när nästan samma liknelse 35 år senare återkommer i Staffan Ulfstrands Savannliv från 1999:
Trots längden är emellertid antalet halskotor detsamma hos giraffen som hos t ex en näbbmus eller en rysk överste, nämligen sju stycken.
Staffan Ulfstrand känner med all säkerhet väl till von Haartmans litterära och vetenskapliga produktion. Bland mycket annat utförde ju von Haartman på 1950-talet sin banbrytande forskning kring svartvita flugsnapparens etologi, och också Ulfstrand har ägnat mycken forskning åt just Ficedula hypoleuca. Sedan är det väl mindre viktigt om han hämtade sin ryska officer från von Haartmans bok p.g.a. en omedveten reminiscens eller om han kanske tillät sig en liten blinkning med ögat som en hommage till den store föregångaren. Lite lustigt är det i varje fall. Återstår frågan var Lars von Haartman hittade sin ryska major. Om det är så att han under något skede av sitt liv haft att göra med ryska officerare är det mycket möjligt att någon ovanligt brednackad individ i rysk uniform på detta sätt blivit odödliggjord.
En artikel om Lars von Haartman (1919-1998).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar