Brokiga iakttagelser

Den första aforismen i Edith Södergrans aforismsamling från 1919, Brokiga iakttagelser, kan läsas som en tanke direkt från den moderna evolutionspsykologin:

Husen, dem vi bebo, äro urtidskojor i jämförelse med den konception av en människoboning vi bära inom oss.

Detta är ju ingenting annat än begreppet "extended phenotype" så som Richard Dawkins använder det: idén att människorna i den yttre verkligheten bygger ut sin inre värld (sin "konception" kallar Södergran det; genernas tyranni handlar det om hos Dawkins). Gorillan bygger sin koja av grenar och löv i trädtoppen. Kanske drömmer hon om ett (luft)slott. Nu kan man väl misstänka att Södergran och Dawkins någonstans förenas av en gemensam västerländsk filosofisk källa, och det är knappast Darwin. Däremot vet vi ju att båda har läst sin Nietzsche. Så när Nietzsche talade om språket som en mänsklig skapelse som frigör sig och bildar en egen värld, börjar leva sitt eget självständiga liv som vi inte längre kan kontrollera, handlar det kanske om en befriad (för att inte säga frigjord) fenotyp, vad Dawkins skulle kalla en mem. Men vad Edith Södergran väl menade med urtidskojorna var att de innebar ett misslyckande; kopplingen mellan idé och förverkligande var för svag. Och så vidare.